Tisdagen var då kommen igen. Återigen så förstår vi inte vad dagen har gett, men vi vet att det fanns för- och nackdelar med allt. Glada miner visades, mindre glada tog över. Le sa dem, hur lätt är det när myndigheterna säger åt dig att du inte har någon anledning till att le. Logisk? Nej. Men så är livet. Livet ger dig allt du vill ha, om du tar det, men det slänger också sådant du inte bad om. Den där ledsna minen är en påminnelse att livet är orättvist. Så orättvist att det är okej att brista ibland.

Åh vad du måste finna mig irriterande, min vän. Ty du och din oförmåga att uttrycka det du vill ha sagt. Och min konstanta handling att skriva allt i ansiktet på dig. Det kan inte vara lätt att inte finnas, det är inte heller lätt att finnas så mycket att människor märker dig. Vem har det bäst? Du eller jag? Ingen kan svara på det, för ingen vet din sida. För du är endast en tom sida som jag fyller och jag är ett fullt plakat som konstant kladdar av mig.
Logiken finns i det som inte syns eller finns eller hörs men samtidigt i allt det som syns och hörs och finns och är. Därför är inget logiskt, men samtidigt allt.