Att ha någon som en blogg eller bara en privat dagbok känns som väldigt mycket ansvar. Ansvaret att man själv ska komma på saker att skriva om, sätta ord på det som har hänt under dagen. För vissa är det hur enkelt som helst men för mig är det sjukt svårt. Jag kan inte bara sätta mig ner och skriva var som hänt under dagen, det kommer antagligen låte extremt talspråkigit och tråkigt.
För att jag, Hanna, ska kunna sätta mig ner och skriva om mitt liv, min tillvaro, måste jag fantisera om att det som händer mig händer någon annan. Jag kan enkelt skriva om en annan person som hamnar i samma situationer som mig.
