Late night blue
Kategori: Stories about those who mattered
Hennes blick är försiktigt fokuserad på hans fötter, hennes andning så tyst som möjligt. Allt hon vill är att göra sig så liten som möjligt. Säg inte ett ord som inte är rätt. Säg inte något som gör han arg. Hon väntar långa sekunder på att han ska yttra åtminstone ett ord, men rummet förblir tyst. Sakta höjer hon blicken. Följer hans ben, hans mage, över hans bröst och till hans haka. Innan hon samlar sig mot att höja blickan helt och möta hans så tar hon ett tyst djupt andetag. Hon är nervös över vad hon kommer få möta i hans blick, men hon måste få veta vad han tänker på. Hans blick är vänlig när hon väl samlar mod och möter den. Under flera sekunder försöker hon att se hans tankar, men det går inte.
En stor klump formas i hennes hals och hon vill verkligen att han ska förstå och förlåta henne. En suck hörs från honom när hon återigen sänker blicken. Pressen av att möta hans blick blev för mycket för henne och hon var tvungen att väja bort blicken. Hans låga stämma hörs över tystnaden. "Kom hit" säger han och backar ett steg. Hon tittar blygt upp och ser att hans armar är lite utsräckta mot henne. Benen rör sig innan hon ens hinner tänka för hon vill vara så nära han som möjligt. Försöktigt lägger hon sitt huvud mot hans axel och lägger sina armar omkring honom. Hon känner hur hans armar omsluter henne och återigen känner hon sig säker, hon är alltid säker när han är i närheten.
Alltid säker.
