For the first time in forever!
Kategori: Me Life, Stories about those who mattered
Idag var det meningen att jag skulle gå och lägga mig tidigt. Precis innan jag skulle gå och lägga mig så kände jag mig lite illamående och (surprise) huvudvärken var tillbaka. Men efter att ha legat i sängen i kanske fem minuter så bestämmer jag mig för att sätta på datorn och skriva. Detta har inte hänt på flera månader och det känns bra. Jag tror nästan att jag måste tvinga mig själv att skriva lite oftare, för på sistone har jag varit lite halv-nere. Det har säkert med hösten att göra, eftersom allt blir mörkt, men det suger lika mycket ändå. Negativa tankar och känslor är inte något jag tycker om och jag känner verkligen hur det påverkar hur jag är mot andra människor. Kan kanske skrivandet hjälpa mig i att avreagera mig? Det gjorde det förr-förra året i alla fall. Då mådde jag prima och jag skrev nästan varje dag. Mellan 1500 och 4000 ord kunde jag spotta ur mig och det var underbart! Någon stans på vägen så försvann det. Förhoppningsvis så är det tillbaka nu! Satt precis och skrev 1600 ord bara sådär! Så nöjd med mig själv. Även fast det jag skriver om inte är bra så känns det bra att få ut det :)
Jag ville bara lägga med en liten snutt av det jag skrev i fall att du får tråkigt bloggen. Jag uppdaterar inte dig så ofta och det måste suga för dig, för du älskar mig ;)
Här är det i alla fall :)
I cried tonight. At first I thought it was because of the constant headache, or because of the kink in my neck. But then I realized I had begun picturing a story in my head. In that story a girl had trouble sleeping, just as I have, but in that story she found the one person who would make her so comfortable that sleep came easily. Why this brought tears to my eyes I do not know, but it somehow made me put on the computer so that I could tell her story. I try not to be an emotional creature, but something inside me tells me that I have to tell this story. It tells me that if I don’t some weird mystery will remain unsolved and I will not be able to sleep tonight. So I will tell her tale. Even though it’s only a short one. And by some odd chance, it will be captivating. If not for you who reads this then for me. I am prolonging my night sleep for this, so in my eyes it is already magnificent.
Jag ville bara lägga med en liten snutt av det jag skrev i fall att du får tråkigt bloggen. Jag uppdaterar inte dig så ofta och det måste suga för dig, för du älskar mig ;)
Här är det i alla fall :)
I cried tonight. At first I thought it was because of the constant headache, or because of the kink in my neck. But then I realized I had begun picturing a story in my head. In that story a girl had trouble sleeping, just as I have, but in that story she found the one person who would make her so comfortable that sleep came easily. Why this brought tears to my eyes I do not know, but it somehow made me put on the computer so that I could tell her story. I try not to be an emotional creature, but something inside me tells me that I have to tell this story. It tells me that if I don’t some weird mystery will remain unsolved and I will not be able to sleep tonight. So I will tell her tale. Even though it’s only a short one. And by some odd chance, it will be captivating. If not for you who reads this then for me. I am prolonging my night sleep for this, so in my eyes it is already magnificent.
